O soto otoshi kan till det yttre se annorlunda ut, beroende på om uke har kläder eller ej och vilka grepp som används.

I detta fall utgår vi ifrån ett traditionellt grepp, men balansbrytningens riktning är alltid den samma oavsett grepp.

Vid toris steg framåt placeras foten, i jämnhöjd, utanför ukes fot med ungefär en halv fotlängds lucka emellan de båda fötterna. Samtidigt som tori tar steget fram dras/trycks ukes armbåge snett neråt och bakåt så att ukes balans/vikt förskjuts till den häl som är närmst armbågen.

Draget alternativt trycket i ukes armbåge förlängs i riktning mot toris bortre höft och bibehålls under hela fällningen. Detta hindrar uke att flytta det ben som därmed står fast mot golvet.

Obs! Att slarva med balansbrytningen/draget i armen är det säkraste sättet att misslyckas med tekniken.

Då balansen är bruten förs toris bakre ben först framåt i luckan mellan de båda benen för att sedan föras bakåt i böjt läge, och vid kontakt benveck mot benveck rätas benet ut genom att hälen trampas ner mot golvet. Då toris ben rätas ut lyfts ukes ben från golvet och fallet är ett faktum, om balansen är bruten i rätt riktning.

Observera att benet är böjt då knäveck möter knäveck, därefter trampas hälen ner. Vid fällningen bör tekniken även förstärkas med den fria armens tryck mot axel, hals eller huvud beroende på grepp.

Obs! Otoshi är en fällning och ingen mejning eller svep, vilket däremot gari, barai eller harai motsvarar.

O soto gari utförs med en balansbrytning som går rakt i sidled och en mer skärande benrörelse än O soto otoshi. Men i kamp uppstår inte sällan tekniker som ligger mellan två renodlade tekniker. Rent tekniskt bör man ha insikt om skillnaderna, men i självförsvar är det viktigare att man de facto lyckas urbalansera sin motståndare än att man utfört en renodlad teknik. Även många tävlingar har vunnits med "hybridtekniker".