Japanska termer

Inom budon används det japanska språket,
liksom latinet används inom sjukvården.

De japanska termerna utgör ofta liknelser, t ex för en rörelse.

 
     
 

Allmänt
Bu       
Do   
Bujin   
Bushi  
Ju   
Jutsu   
Kamae   
Waza   
Kihon   
Randori        
Jigo         
Ne     
Ukemi       
Sabaki    
Nage      
Uke      
Zuki/tski    
Geri/keri      

Plats/utrustning
Dojo
       
Tatami     
Gi          
Obi  


Funktion
Sensei        
Tori      
Uke        

Ritualer
Seiretsu       
Rei         
Seiza             
Zarei     
Mokuso 
    
Zazen       






Kommandon

Hajime      
Mate! 
Yoshi!        
Yame      

Positioner
Mae          
Yoko           
Ushiro          

Jodan     
Chudan       
Gedan

Kami
Ura    

Hur?
O              
Ko
Uki       
Gyaku   
Morote
Okuri
Shiho         
Tate        
Juji
Garami
Maki
Sukui         
Tsuri      
Tsurikomi
Komi 
Seoi


Hadaka       
De
Soto       
Uchi       

Vad?
Kuzure              
Henka
Utsuri          
Gaeshi/kaeshi
Hineri     
Mawashi   
Osae      
Hishigi        
Gatame/katame
Jime/shime   
Otoshi         
Barai/harai    
Gari
Sasae
Kesa/gesa
Sode
Tani
Sumi
Tomoe
Guruma  
Atemi

Anatomi
Tai
Kami    
Kubi      
Ude      
Hiji/empi      
Kote        
Te
Ken/kobushi       
Seiken
Uraken    
Shotei      
Shuto    
Kata      
Waki
Mune    
Hara    
Goshi/koshi    
Ashi
Mata   
Hiza    
Kakato     
Kansetsu   

Räkneord
  1    ichi
  2    ni
  3    san
  4    shi, yottsu
  5    go
  6    roku, muttsu
  7    shichi
  8    hachi, hatsu
  9    ku, kyuu
10    juu, ten


= strid, kamp
= väg (ett sätt att förhålla sig och leva)
= krigsman
= krigare
= följsam, mjuk, flexibel
= metod, teknik
= ställning, hållning, attityd
= teknik, rörelse, träningssätt
= grundträning
= fri övning
= i angrepp, i självförsvar
= liggande, på marken/mattan
= fall
= förflyttning, flytta undan
= kast
= blockering
= slag, stöt
= spark


= träningslokal, plats där man utövar do
   (det kan vara var som helst)
= träningsmatta
= träningsdräkt
= bälte (bälten i regnbågens alla färger är i
   grunden ett västerländskt påhitt)


= lärare, instruktör
= den som utför en teknik
= angripare, den som tekniken utförs på


= uppställning på linje
= hälsa, buga
= sitt ned på knä
= sittande hälsning, bugning
= meditation, sätt att finna do
   (det finns flera olika tekniker)
= meditation sittande på knä med rak rygg
   och nacke, avslappnade axlar och tummarna
   mot varandra. Andningen ska vara djup och
   komma från magen. Inandning sker genom
   näsan och utandning genom munnen.    Ögonen är stängda.


= starta, börja
= bryt!, vänta!
= börja!, fortsätt!
= sluta

                              
= framsida, framåt
= sida, i sidled, tvärs
= baksida, bakåt, bakifrån

= övre
= mittre
= nedre

= ovanför, ovanpå; hår
= motsatt, baksida


= stor
= liten
= flyta, flyga
= motsatt, omvänd
= med båda händerna, dubbelt
= par, två, båda
= fyra sidor, fyra riktningar, fyra punkter
= vertikal
= kors
= fläta ihop
= rulla in
= ösa upp
= dra; byta
= drag och lyft
= mot, intill
= (ta upp på ryggen) den viktiga kontakt-
   punkten är toris nedre del av axeln mot
   ukes armhåla.
= naken, bar
= föra framåt
= utifrån – inåt, yttre
= inifrån – utåt, inre


= variant
= variation, förändring
= byte, skifte
= vändning, kontring
= vridning
= rund, sväng
= tryck
= brytning, bändning
= fasthållning, hålla fast
= strangulera
= falla, fällning
= svep
= meja, skära
= stödja
= halsduk, scarf, mantel; tvärs över, diagonalt
= ärm
= dal
= hörn
= båge, vändning
= hjul, cirkel, rullning
= distraktion mot kroppen


= kropp
= hår; ovanför, ovanpå
= hals, nacke
= arm
= armbåge
= handled
= hand
= knytnäve
= Knytnävens två knogar närmst tummen
= knytnävens baksida
= handloven
= handkanten, ”knivhand”
= skuldra, axel; fastställd övningsform
= sidan under armhålan
= bröst
= nedre delen av buken, kroppens centrum
= höft
= fot, ben
= lår
= knä
= häl
= led











    >Home